Riset är idag ett idylliskt villaområde men historien sträcker sig långt bakåt i tiden. Här fanns en gång kvarnar, torp och sommarvillor, och området har präglats av både vardagsliv och dramatik – från pesten och rysshärjningarna till dagens aktiva föreningsliv.

Riset ligger i Velamsund, en del av Boo i Uppland. Historiskt hörde Boo till Värmdö skeppslag, en gammal försvarsorganisation som bemannade kungens ledungsskepp. Det gjorde att Boo knöts till Roslagen och Uppland, medan större delen av dagens Nacka hör till Södermanland.

Velamsund omnämns första gången 1288, och Boo kapell invigdes 1635 – en milstolpe som markerar Boo sockens födelse. Under 1600-talet växte mäktiga säterier fram, bland annat Kummelnäs och Velamsund, och här byggdes kvarnar som blev viktiga för trakten. Den första, Fösa kvarn, anlades redan på 1620-talet, och på 1660-talet tillkom den så kallade Engelska kvarnen. Här maldes säd, men platsen blev också en social samlingspunkt med krog och utskänkning.

Själva Riset nämns i skrift första gången 1697 och var under 1700-talet ett skattetorp. Området hade flera torp, som Stora och Lilla Ristorp, kopplade till kvarnarna och dammarna vid Karbosjön. Men livet var inte alltid enkelt – pesten 1710 slog hårt mot bygdens familjer, och under de ryska härjningarna 1719 brändes gårdar och hus i Boo innan fienden stoppades vid Stäket.

Namnet Riset har flera tänkbara förklaringar. Kanske har det sitt ursprung i en person – en torpare eller fiskare med namnet Riis, vilket skulle ha givit upphov till namnet ”Riisets”.

Under 1800-talet förvandlades Riset gradvis. Nya hus byggdes, ladugårdar restes och gamla kvarnhus hyrdes ut som sommarbostäder. När Emil Egnell köpte Velamsund 1880 började avstyckningar som banade väg för villabebyggelse. Riisets del avstyckades 1937, då även Risets Tomtägareförening bildades, och några år senare följde Fösan 1946.

Från vikingarnas skeppslag och 1600-talets kvarnar till dagens villaområde har Riset
en rik och mångfacetterad historia. Det är ett område som formats av både hårt
arbete, dramatik och gemenskap – och som fortfarande bär spår av det förflutna i
namn, stigar och gamla byggnader.